Ibland kommer musiken i andra hand.

Det händer ofta, men det är inte så ofta som det känns okej. Att det kastas ut en produkt - för face it det handlar mer om koncept, paketlösningar och produkter när man har en artist eller grupp uppbackad av multimiljonföretag med gigantturnéer, dansare, fyrtioelva klädbyten osv.

I min värld så säljer Britney, Shakira och company porr först och främst och inte musik. Lägger ingen värdering i saken, jag kan bara lugnt konstaterar att några större musikaliska under inte förekommer i sammanhang med sagda företeelser.

Samtidigt, är det ju så sagolikt roligt med glam! Och schyssta backdrops är ju trivsamt. För att inte tala om fruktturbaner, band i matchande kostymer, fåniga dansare som twistar, fluffiga blondiner med stora urringningar - hell, bring it on!

Och här kommer just en sån liten pärla, där musiken kommer inte bara i andra utan snarare tredje hand. Och det gör ingenting - alls faktiskt. Det är helt okej till och med bra, för skulle Joi ge sken av att vara en stor sångerska och ta på sig nåt seriöst och beträda en stor scen så skulle hon garanterat ha skitit i det blå skåpet.


Joi Lansing - Web of Love